Så bygger ni en organisation att växa i

Vi behöver resultat nu och har inte tid med ett stort organisationsutvecklingsprojekt. Så säger många beslutsfattare vi träffar kring att utveckla organisationen för att växa, utvecklas och accelerera. Vi upplever en relativt hög medvetenhet om att det krävs nya förmågor, strukturer och arbetsformer för att få det att hända. Det är utmanande att få till i en pressad vardag. Det finns ett behov av att bygga och springa samtidigt blir en slutsats. 

Tiden är förbi när vi driver stora transformations- eller organisationsutvecklingsprojekt tror vi, om det någonsin varit ett optimalt upplägg. Det betyder inte att förflyttningarna som ska till är mindre eller att det är mindre viktigt. Det betyder bara att med den kartan som de flesta företag och organisationer verkar på i dag, stora som små, kräver nya sätt att bedriva sitt utvecklingsarbete. Det behöver ske utforskande, stegvis och tillsammans.

Hur kan detta då se ut i praktiken? Låt oss här ge fyra uppslag:

Bygg genom att göra

Detta är egentligen ganska självklart. När vi skiftar från att bygga först göra sen till att göra och bygga parallellt händer något. 

Säkert finns det ett prioriterat område för att utveckla affären hos er just nu. Låt ett värdeskapande initiativ får kratta vägen för nya förmågor, beslutsgångar och arbetssätt.

Skapa värde först, reflektera vad som funkar, förstärk och etablera förmågor och struktur varefter. När strukturer som funkar etablerat sig låter ni dem sprida sig utanför initiativet. Det kan vara mötesformer som visar sig vara framgångsrika, sätt att fatta beslut som för er är nya eller annat.

Det är lite som att trampa upp en stig som sedan blir en grusgång.

Bygg med sammanhang som stomme i stället för träd 

Av tradition har organisationsbyggen centrerats kring ett organisationsträd. Vi tror att vi behöver skifta fokus i synen på organisationsbygge. Strukturer för att skapa värde och effekt är så mycket mer än ett träd. 

Om vi ska kunna röra snabbt, flexibelt och hållbart måste vi luta mot andra saker för att bygga succesivt. Låt organisationsträdet finnas där det är. Låt i stället strukturer där värde skapas få ta utrymme. Låt något sammanhang, ett återkommande möte med personer som kan bidra till värdeskapandet utgöra grunden framöver.  

Bygg stegvis  

Sluta tro att vi ska kunna tänka ut en perfekt organisation på pappret och att den sedan bara ska implementeras. Organisationer är inte perfekta. De blir inte perfekta. Organisationer behöver följsamt utvecklas i takt med att värdeskapandet utvecklas. 

Ta utgångspunkt i något som fungerar bra i dag, titta på vad ni kan addera för att ytterligare skapa effekt från det som redan finns på plats. Kanske addera in frågor eller ytterligare kompetenser?

Eller ta utgångspunkt i något som ni har ett behov av att utveckla, kanske för att det finns ett skav där i dag eller för att ni ser att det är extra viktigt för era kunder. Välj ut något ni kan göra, gör och reflektera kring resultatet. Använd data där det finns för att förstå och lära. 

Bygg genom mikro-reflektion

Reflektion är smörjmedel i ett kontinuerligt byggande av organisation. Det finns oanade möjligheter i att ställa frågor och att göra det till en vana. Plocka in reflektionen i befintliga möten. Börja eller sluta ett återkommande möte med samma fråga. Samla ihop och agera på det som kommer upp. Det kommer ni förvånansvärt långt på. 

När det blir en vana behöver heller inte känslan vara att allt ska upp på bordet, utan att saker lyfts med en rimlighet i vad som går att agera på.

Kunden i centrum

Det här var fyra sätt att bygga organisationen successivt. Det är inte i en viss ordning eller att alla sätten tillsammans garanterar att ni når hela vägen fram. Snarare är de uppslag på ingångar som många gånger tar er en bit på vägen. Säkert kan de föda nya tankar eller hjälpa er att plocka upp ett sätt som ni för stunden glömt att ni tidigare gjort med framgång.

Men först och främst är en första bra utgångspunkt att sätta kunden i centrum för sin organisation. När kunden sätts i centrum blir det enklare att se hur det ska gå till att bygga parallellt med att skapa värde. Det är lättare att prioritera vad som faktiskt skapar värde. Där någonstans byggs hållbarhet också i en lätt föränderlig tid av många möjligheter. Agila organisationer har också förmågan att lättrörligt, agilt, utveckla organisationen i sig självt.

En annan pusselbit i en dynamisk organisation är att arbeta med successiv strategiutveckling. Detta kan du läsa om i vår bloggpost Den bästa strategin är den som används.

Organisationer som lyckas minska gapet mellan tänka och göra kommer accelerera mer. I posten Gapa mindre utvecklar vi dess tankarna.

Vill ni bygga organisationen stegvis är behöver också hjälpen för att göra det se annorlunda ut än det traditionellt ser ut. Nya utmaningar kräver ny typ av hjälp är posten där detta utvecklas.

Tre sätt att motverka silos

Många av de stora framtidsfrågorna vi står inför kräver att olika kompetenser möts för att tillsammans skapa nya lösningar. Det talas så ofta om vikten av tvärfunktionellt arbete, men samtidigt fortsätter vi nästan uteslutande att verka i silos. Våra organisationer utgår till mångt och mycket från funktioner, specialiserade och avgränsade avdelningar med egna uppdrag att uppfylla. Ibland är avdelningarna så upptagna av sitt eget uppdrag att de glömt bort helheten. Silos upplevs som en bromskloss, som organisationer fastnat i.

Vi tar lätt till ord som att bryta upp silos vilket ger associationer till att det är något radikalt och storslaget som ska till för att ta bort detta hinder. Det för oss också lätt till tankarna om att vi ska växla en struktur mot en annan, den nya perfekta strukturen. Men att det skulle finnas EN perfekt struktur är att hoppas för mycket.  

I de flesta sammanhang behöver organisationer spela på flera system, åtminstone i en övergångsperiod. En hemmavist behövs, där vi kan bygga gemensam kompetens och där standardiserade grunduppdrag bäst hör hemma för utförande. Därtill behövs tvärfunktionella utforskande sammanhang som tar utgångspunkten i värdeskapandet och går utanför de traditionella organisationsgränserna. Vi behöver skifta perspektiv och fokus för att detta ska bli möjligt. Vi behöver kontinuerligt anpassa.

Så hur tar vi oss bort från läget idag och påbörjar en rörelse mot något annat? I denna bloggpost delar vi tre sätt som alla i olika omfattning faktiskt kan göra för att aktivt motverka silos och öppna för nya vägar. 


Bygg broar genom nätverk

En stor del av arbetet med att motverka silos handlar om att bygga broar. Broar byggs i möten mellan människor. Strukturerat eller mer löst sammansatt. Det viktiga är att ett möte som annars inte skett äger rum. Det finns egentligen inte så mycket heller som hindrar från att göra detta.

Sträck ut en hand till en kollega på en annan avdelning, som kan andra saker än dig. Ring upp och säg ”hej, vore kul att höra vad du ägnar dig åt just nu. Ska vi ta en fika en dag?”. eller ta för vana att ge nya kollegor, som börjar på just din avdelning, fem namn från fem olika delar av organisationen att träffa, utöver den vanliga onboardingen.

Lös konkreta problem tillsammans

Det finns sällan ett effektivare sätt att motverka silos och bygga broar som att faktiskt skaffa sig erfarenheten av att lösa ett riktigt problem tillsammans.

Säkert finns det någon fråga redan ni har på bordet som ni skulle vinna på att addera fler perspektiv till. Bjud in någon med helt andra perspektiv, från en annan del av organisationen, till ett inbokat möte där ni ska komma framåt i en svår fråga. Gör en bedömning av vilka perspektiv som skulle hjälpa er. Låt dem ta plats i mötet. 

Det som är viktigt för att detta ska lyckas är att vara modig nog att bjuda in människor som behövs och kan lösa problemet. Låt det inte blir en representationsfråga. Utan försöka er om att alla alltid är där för att de kan och vill bidra till att lösa uppgiften.

Bryt horisontella silos

Oftast syftas det nog på vertikala silos när vi pratar om silos. Murarna mellan avdelningar så som mellan IT och Marknad eller HR och Ekonomi. Vi kan enkelt exmeplifiera hinder och nära till erfarenheter av den friktion som lätt uppstår.

Mindre förekommande är att vi tänker på horisontella silon, som finns i nästan alla organisationer. Vi vågar påstå att de murar som finns mellan strategisk, taktisk och operativ nivå skapar minst lika många hinder för värdeutveckling som de vertikala. Vi kanske bara har accepterat dem i större utsträckning. 

För många av de utmaningar vi har framför oss krävs att vi växlar mellan helhet och detaljer. De viktiga diskussionerna mellan ägarperspektiv, syfte, målsättningar och kunskaper om möjliga lösningar behöver få ta plats. Det kan inte lösas genom ”transportsträckor” i olika nivåer. Det behövs sammanhang där dessa diskussioner kan få ta plats, något som få organisationer har strukturella sammanhang för att lösa. 

Det skulle kunna ske på många olika sätt och vägen behöver inte vara så lång för att ta några steg. Nedan är ett sätt vi tror att del flesta organisationer kan testa:

Samla ett gäng från olika avdelningar och på olika nivåer i organisationen, 8-10 personer kan vara lagom. Träffas en timme med jämna mellanrum. Bestäm en veckodag varannan vecka tex. Ta med er varsin fråga ni vill diskutera, något ni behöver hjälp att komma framåt med. Rör er runt en fråga i taget, lös ut, skifta perspektiv, ta frågan framåt.

Stegvist utforskande är enda vägen

Vi garanterar inte att dessa tre sätt är hela lösningen men de är en start för att konkret ta utforskande steg. Det är också den enda vägen vi har att gå. Så länge vi letar efter en helt färdig målbild för alternativet till silos innan vi tar steg kommer vi sitta fast där vi står i dag. Detta är ett område som varje organisation behöver hitta sin väg i, stegvis och utforskande. Kanske behöver vi lägga till först för att ta bort sedan när vi märker att något spelat ut sin roll. Kanske kan vi bara testa att sluta göra något och se vad som händer. Vi behöver också acceptera och inse att organisationen i sin form behöver vara i kontinuerlig utveckling.

Vad stoppar oss?

De senaste veckorna har vi talat om att vi rör oss på en ny karta. Saker som tidigare var frikopplade är i dag tätt sammanflätade, möjligheterna är många, förutsättningarna kan snabbt förändras och hastigheten i framför allt teknikutvecklingen är hög. Men samtidigt som många saker rör sig snabbt, rör sig annat långsamt. 

Grunderna som företag och organisationer vilar på är i princip de samma som för 50 år sedan. Vårt sätt att organisera oss på förändras väldigt långsamt. I praktiken influeras vi fortfarande av idéer och antaganden hämtade från tidigt industritänk, så som Taylor mfl. Om vi rannsakar oss är det inte mycket nytt som har hänt om vi tittar in i dagens organisationer. 

Är det ett problem? Organisationsutveckling har i sig inget egenvärde, vi behöver inte ändra för ändrandets skull eller nyhetens behag. Men flera av de antagande som vi bär med oss utgör också bromsklossar för accelerering av värdeutvecklingen och värdeskapandet.

Låt oss, innan vi går vidare, prata om några av de stora bromsklossarna. Vi utger inte här att listan är komplett utan vi fångar tre av dem som vi ofta stöter på:

Vi jobbar i silos i stället för ihop

Våra organisationer utgår till mångt och mycket från funktioner, specialiserade och avgränsade avdelningar med egna uppdrag att uppfylla. Ibland är de så upptagna av sitt eget uppdrag att de glömt bort helheten. Detta trots att vi vet att många av de utmaningarna som ligger på bordet kräver olika kompetenser för att lösa. Det talas om vikten av tvärfunktionellt arbete, men vi fortsätter att verka i silos.  

Vi jobbar top-down i stället för dynamiskt
Utgångspunkten för ansvarsfördelning, beslutsfattande, relationer och kommunikation utgår från en hierarki. Vi delegerar neråt och eskalerar uppåt. Ett tidskrävande sätt och det innebär också att kompetenser som skulle behöva mötas inte har förutsättningar för att mötas. Besluten tas inte där kunskap och närhet till kundens röst finns. Vi känner till att det finns behov av ett mer dynamiskt sätt att organisera oss på men vi håller oss fortfarande kvar hårt vid organisationsträdet.

Vi premierar hålla plan före anpassning 

Företag och organisationer är starkt präglade av planeringsskolor. Först ska vi tänka ut vad vart vi vill, sedan ska vi ta fram en heltäckande plan som visar alla steg till målet, vad det kommer att kosta och hur snabbt vi kommer att ta sig dit. Lite utzoomat är det ofta en helt orimlig uppgift, förutsättningarna kommer vara ändrade innan vi ens är klara med planen. Vi vet att vi behöver hitta former som tar höjd för anpassning men frågar fortfarande efter avrapportering och avvikelser mot plan och avvaktar med beslut för att vi inte har hela bilden klar.

Problemet är inte att vi inte vet – problemet är att det är svårt 

Dessa bromsklossar är ofta inte några nyheter när de beskrivs ungefär som i den här bloggposten. Det finns en hög igenkänning i skaven som uppstår. Vi vet relativt väl vad som hindrar. Men trots det är hindren kvar.

Hur är det möjligt? Vad är det som stoppar oss?

Det är möjligt för att det är svårt svarar vi. Så länge vi försöker lösa utmaningarna på samma sätt som vi alltid gjort, dvs genom i silos, i en top-down approach och på ett planerande sätt kommer det fortsätta att vara svårt. På gränsen till omöjligt vågar vi påstå. 

Att vi gör som vi alltid har gjort när vi försöker ta oss an en utmaning är vad som stoppar oss.

Vi behöver våga omfamna och utforska nya former för att röra oss bort från våra bromsklossar. Det är med ett dynamiskt, anpassat tillsammansarbete, som sker steg för steg, som vi skapar organisationer som kan accelerera sin värdeutveckling. Vägen till att åstadkomma mer resultat med mindre insatser, i snabbare takt och på ett hållbart sätt går genom en enklare och mer dynamisk organisation.  

Det kan börja uppifrån, men kan också börja var som helst där medvetenheten finns och behovet eller engagemanget är extra tydligt. Vi behöver träna oss i att se och värna om de små stegen som tillsammans över tid skapar det nya. Vi behöver samla oss och bestämma att vi löser ut en fråga, skapar en erfarenhet kring den och gör oss redo för att ta nästa. Vi behöver våga ta steg utan att vi vet exakt vad de ska leda till. Vi behöver premiera rörelse. Vi behöver orka vara uthålliga.

Fler insikter

Läs gärna mer om våra tankar kring nya roller för ett PMO här.

Tre sätt mot en levande strategi – konkretiserar hur ledstjärna och guidande principer kan vara vägen till en mer levande och användbar strategi.

Så bygger ni en organisation att växa i – Om att bygga en organisation stegvist

Gör jobbet värdefullt – värdeskapande i praktiken – Ett konkret sätt att välja och välja bort

Vill du löpande ta del av våra insikter? Prenumerera på vårt nyhetsbrev.